Har du någonsin haft en förbannat bra dag? En så bra dag att oavsett vad du gör så tänker du att vad du än gör som kommer det att innebära succé? Om ja så är det vad en gambler skulle kallat för en rush. Och frasen play the rush handlar helt enkelt om att sådana dagar när allt bara går rätt måste man ta vara på, för de kommer inte ofta.
Innebörden av konceptet
Säg att du singlar slant och du gör det riktigt många gånger. Förväntan är att du i det långa loppet ska få lika många krona som klave. Singlar du alltså en miljoner gånger så ska man teoretiskt få 500 000 krona och 500 000 klave. Räkna på vissa avvikelser så kommer du också i praktiken få ett sådant facit. Det är de flesta överens om. Men inom spannet av slantsinglingar så kommer du upptäcka tillfällen där det exempelvis kommer 10 klave på rad. Eller kanske ännu fler! Fenomenet befinner sig inom sannolikhetens ramar och dessa “rusher” när en och samma sida dyker upp många gånger på rad drunknar i det stora hela. Gamblers ser dock dessa rusher som någonting som man kan fånga. En statistiker skulle alla gånger avfärda detta som nonsens. Men det finns många kända pokerspelare som menar att man kan finna en rush där korten bara kommer ens väg hur man än gör. Doyle Brunson är en pokerspelare som författat böcker där han behandlar ämnet om att spela på rushen (eng. play the rush).
Även fast man inte tror på att man kan leta upp rusher och dra nytta av dem kan det ändå av ren psykologisk effekt vara bra om man alltid slutar spela om man har otur och kör på extra hårt när man har tur. För att nämna en annan pokerspelare är Phil Ivey mycket känd för att vara duktig på detta. Ivey är extremt disciplinerad och kan sluta tvärt när det på ett eller annat sätt inte stämmer för honom. Notera att det inte handlar om att Ivey inte tror att han är den bättre spelaren, utan det handlar om att han inte vill hamna i en negativ rush. Gör som Phil Ivey och spela när du vinner och sluta när du förlorar